2011-08-14 22:48:59

Idag var det återigen dags för lidingö triathlon. En tävling jag fått för vana att köra och detta var tredje året i rad. 2005 körde jag tävlingen för första gången och vann den då, sedan 2009 kom jag 5:a då med punkterad cykel och förra året kom jag 3:a trots ett fall på cykeln som gjorde att bakhjulet lossnade. Så det var med ett lite darrigt facit vi nu för 4:de gången körde över Lidingöbro med siktet inställt på tävlingen. Men just i dag funkade allt som det skulle, allt från fin start på simningen till en ohotad 2:dra plats. Jag skall också säga att killen som vann, kom i kapp mig efter 13 – 14 km på cyklingen och fullständigt slaktade mig. Jag tycker att jag är helt klart hyfsad på två hjul men det räckte inte långt idag.

För att optimera allt flörtade jag med nått man inte skall göra. Nämligen att starta med lite låg/dålig vätskebalans. Detta kan man göra på kortare lopp bara för att få en lite lättare känsla i kroppen, men som vanligt blir det som en check kroppen inte riktigt kan ”casha in” på löpningen. Därför var det tur att loppet i stort sett var avgjort inför sista momentet. Nu är resultat listorna inte uppe ännu, men sista löpningen på den väldigt kuperade Lidingöterrängen är nog allt annat är imponerande.

Hur som helst så är jag supernöjd med andra platsen och det (som jag tycker) enorma support i facebook. Det fanns en tid när jag var rankad som Sveriges näst bästa triathlet, och det där kan nu förtiden ligga mig lite i fatet. Nämligen att det kunde kännas tufft att åka på SM och riskera att ”bara” komma bland dom 10/15 bästa. Att det liksom inte skulle leva upp till den triathlet jag ville vara och därför blir resultatet att jag inte åker alls. Men nu känns det faktiskt som jag kommit över den där tröskeln så inför nästa år är jag mycket sugen på att återigen köra Sverigecuppen och se vilken rankingen nu skulle bli ganska precis 10 år senare.

NU laddar vi vidare med löpträning som börjar nästa tisdag (23/8) och friidrottsträning för barn som startar den 1/9. Förresten har friidrottsträningsgruppen redan en väntelista på ca 12 barn, synd att alla inte kan vara med men superkul att det finns ett sånt stort intresse.

2011-07-30

Förra lördagen körde jag en mindre triathlon tävling i Gudinge, väldigt trevligt och ett fint arrangemang. Killen som kom tvåa bloggar för Outside och efter tävlingen hittade en kompis detta på hans blogg. Mycket hedrande och några riktigt fina metaforer och ordvändningar.

http://multisport.outsideonline.se/2011/07/24/gunnar-soderstrom-the-human-torpedo/

2011-02-22 14:34:57

I söndag var jag uppe i sundsvall och gjorde ett ”pepptalk” med Sundsvall Hockey. I går måndag hade dom förmodligen säsongens viktigaste match. Efteråt ringde andra tränare och min goda kompis Björn och frågade hur det gick? Och precis som Peter Forsberg sa i sitt avskeds tal ”Ni får säga vad ni vill om själva prestationen, men ingen skall säga att jag inte gav allt” Jag sov hela X 2000 hem till Knivsta och Basic spinnet på söndags eftermiddagen.

Matchen? Dom vann med 5 – 2.

Länk till ett repotage om hur sundsvall hockey får hjälp av mental coach:

http://st.nu/sport/ishockey/1.2771585-nu-galler-det-for-sundsvall-hockey

2011-01-19 23:26:00

Ljusblå känsla

Jag har en skön känsla i kroppen, som om jag och alla runt omkring mig just klarat den värsta uppförsbacken och i samförstånd kan nicka mot varandra och ordlöst kommunicera – nära ögat men, vi klarade det. Ja tror att det är vintern vi har klarat. Jag vet att det väntar många minusgrader fortfarande och säkert är det lång innan säsongens sista snöflinga landat. Men bara det faktum att de ljusa tiden på dygnet redan är 56 minuter längre och 28 av dom 56 minuterna har kommit den senaste veckan. Nu snöbollar det på, livet blir mer och mer ett självspelande piano. Och den där ljusblå känslan är just den färg himmelen har innan mörkret tar över för kvällen.

Idag hade vi riktigt bra spinning nere på form, bra klös och fantastiska deltagare. Energi bara växte och växte. Efter spinningen fick jag till en timme konditionsträning till. Imorgon väntar en ny bra dag med både hämtning och lämning på dagis, 11 patienter, 1 pt, 1 företag i Sigtuna, 1 inspirations föreläsning på Alsike skola kickoff och en rejäl Vasaloppsträning på kvällen med SMS gruppen. Allt med en skön ljusblåkänsla i själen

Och vilken fullmåne sen då!!

2011-01-18 13:33:19

Problemet är att jag vill skiva när det händer nått riktigt roligt eller nått som är så himla bra i bloggen hela tiden, det slutar därför alltid med att jag inte skriver alls. Därför kommer jag nu på prov, skriva utan att det händer nått roligt eller nått överhuvudtaget.

En väldigt bra start på vecka, bra träning i går och ännu bättre i dag. Lite synd att det plötsligt blev plusgrader igen för uppe i spåret var snön tjock men väldigt mjuk. Vilket gjorde att skidspåren var obefintliga och att stavarna sjönk igenom ideligen. Nu skall jag ut och träna sherifferna i Östuna, idag jäklar kommer dom att få smaka mjölksyra. Helt fantastiskt roliga och trevliga killar, men som hellre tar en öl till istället för det där extra träningspasset. Var på dialogen ständigt kretsar kring framtida önskade träningsresultat och beklagande på den nuvarande droppformade kroppsstatusen. Idag skall dom i alla fall få välja. Antingen träna träningen eller sluta klaga. Nu blev det bara 2 varv i spåret för min del hoppas därför på att hinna lite på löpbandet i eftermiddag istället.

2010-08-21 11:17:25

Otroligt bra låt, jag fick den spelad för mig för första gången när jag skulle åka hem efter min första vistelse i Australien. Ett ögonblick så fullt av känslor att jag trodde bröstkorgen skulle explodera, och precis som Pavlovs hundar kopplade jag ihop låten med alla dom starka positiva känslorna och med löftet att snart komma tillbaka igen. Sedan föll den härliga sången i glömska i säkert 10 år tills jag i förrgår hörde den igen. Och visst är kroppen otrolig då mitt bröst återigen på ett ögonblick ville explodera och alla dom känslorna jag då kände omedelbart bubblade upp till ytan igen när musiken nådde mina öron.

Avskedssången i Adelaide den 20 maj 1999, lyssna och njut:

http://www.youtube.com/watch?v=40n5yi76Az8

2010-08-15 23:06:55

Jag erkänner: Rädslan att förlora var större drivkraft än glädjen att vinna.

Idag körde jag Lidingö terräng triathlon, för andra året i rad. Detta var tänkt att bli lite av en revansch från förra årets punktering. Och även om jag inte tävlat nått över huvudtaget tidigare i år, så har träningen gått mycket bra i sommar och så sent som i förra veckan lyckades jag snitta 43,1 km/h på en 17 km lång ”time trail”på cykeln. Och även löpningen som tidigare varit det moment jag gillat minst i ett triathlon lopp har känts väldigt lätt och bekvämt under sommaren. Och hemligheten bakom att just löpningen går bättre är alla rundor jag sprungit med barnvagnen, det har blivit en form av passiv styrketräning för löpsteget. Våran kvälls rutin hemma på Svanvägen inför natten är alltid att jag tar tjejerna i dubbelvagnen och springer tills dom somnat. Ibland går det fort och många gånger inte lika fort. Det blir riktigt bra tränig och en suverän kontinuitet. Så nu skall jag bara hitta 29 andra barnvagnar inför löpkursen som startar om en vecka =)

Hur som helst så har tävlingen blivigt större i år igen med ca 450 anmälningar. Starten går, och av alla moment i ett triathlon lopp är nog ändå i starten och växlingarna jag verkligen kan matchas mot det yppersta världs eliten, tyvärr är det ett ganska litet moment. Men jag tar starten och kommer iväg perfekt. Efter ca 400 meter blir jag omsimmad och varken kan eller vill ta upp kampen redan nu. Upp ur vattnet som tvåa en knapp minut efter tror jag, efter en suverän växling och en bra start på cykel delen är jag i kapp och i ledning av loppet. Härligt. Lidingö terräng triathlon betyder bland annat att cyklingen går till stora delar i lidingöloppspåret och är därför ganska kuperat och väldigt knixigt. I en brant nedförsbacke som jag sattsar lite för hårt i får jag sladd och vurpar. Ingen större fara med mig bara lite skrubbsår men det är betydligt värre med cykeln. Hela bakhjulet har hoppat av och är lite snett så det går inte att få på igen. HELVE….JÄV….. SKI!! Ja får jag inte på det så är det ju bara att bryta, av någon anledning tänkte jag på Åke Huss. Jag kan inte berätta att jag återigen givigt bort en ledning pga av strul med cykeln. Jag bankar, slår och till och med sparkar på bakhjulet som tillslut hoppar på plats med det sitter dåligt. Jag räknade till sex som passerade vilket gör mig till 7:a. Jag hojar på och det går ganska bra, förutom att det redan lösa bakhjulet passar på att hoppa av en gång till men då ramlade jag i alla fall inte. Ut på löpningen ligger jag 4:a med 3:an precis framför mig. Och jag vill gå på nock redan direkt så jag springer (som jag tycker) ett stenhårt första varv, 2,5km men han släpper inte en meter. Så vid varvningen släpper jag upp honom och lägger mig i rygg. Det är nu tankarna börjar komma, jag FÅR inte förlora en man mot man kamp. Speakern trissar upp stämningen genom att följa våran kamp om bronset. Nike står och hoppar och ropar heja pappa. Jag testar alla trix när jag ligger bakom, bland annat försöker jag efter små fartökningar andas ut på det där ljudliga avslappnade sättet för att låta honom förstå att, oj vad behagligt jag tycker att det är. Löpningen går på en tuff bana och på sista 500 meterna är det inte mindre än 3 branta bakar, där rycker jag allt vad jag har och får en lucka, i näst sista uppförsbacken börjar jag som vanligt kräkas men kan ändå hålla ihop löpningen inför upploppet som också är sista uppförsbacken. Där är jag så slut att jag på sin höjd bara orkar gå/jogga upp, men luckan jag fått är tillräckligt stor och jag går i mål som glad tredjepristagare.

Tävlingen är mycket generös och väldigt välordnad. I pris vinner jag bland annat en startplats till lidingöloppet, och just nu känns det ganska lockande.

Gunnar

2009-12-04 14:33:11

Jag trodde att jag hade koll på spinning, jag trodde mina positioner var framskjutna i spinningträsket, jag trodde att ca 1500 pass som instruktör skulle väga tungt. Tyvärr avslutas denna anafor med att jag inte trodde att jag hade så fel. Jag har nu förlorat oskulden på en spinningcykel.

I helgen var jag på lite träningsläger i Falun och på fredag kväll var det ett specialpass nere på friskis och svettis. Jag hade då tidigare på dagen simmat lite och gjort en riktig härlig löprunda i lugnet områdets elljusspår (plus mitt eget morgonspinningpass), men kände ändå att det fanns mera i benen. Det visade sig vara en riktig fullträff. Det första som i händer i spinningsalen är att en otroligt uppskruvad glad och ganska kort dam som springer runt och skriker nästa öronbedövande att hon kan fixa öronproppar. Om man vill, jag vill det. En första undran om vart detta skall sluta föds i mitt huvud. Och mina misstankar stärks när vi väl på cykeln ombeds att sätta på sig en vit handske på höger hand samtidigt som jag ser att alla har en cigarett tändare fast klistrat på styret. Det skall tydligen vara ett Michael Jackson spinning pass. På instruktörs platsen står två cyklar framme och efter ett kort intro med lite dämpad belysning och stämningsfull musik kommer Michael och Michael in och hoppar upp på cyklarna och det bär iväg.

Det är kanon tycker jag, jag älskar entusiasmen som strålar och att dom verkligen ansträngt sig för att göra träningen så underhållande som möjligt för oss som sitter där. Visst har dom minst lika roligt som oss, men att just med små medel ändå skapa en känsla och atmosfär av nått alldeles extra är suveränt tycker jag. Mitt i uppvärmningen skall vi plötsligt trampa baklänges lite undrande tittar jag mig omkring men fattar snart vad det handlar om och just då skriker Michael och Michael: MOONWALK!

Timmen går väldigt snabbt, instruktörerna är duktiga men framförallt entusiastiska. Sista låten är: Heal The World. Då tar tjejerna in en uppblåst badboll som föreställer jordklotet som i förtroende skickas runt bland deltagarna som med stor vördnad och ansvar får skicka den vidare till sin granne. Efter det tänder vi våra tändare och på sant rockballad maner låter dom gunga med i takten till musiken.

Betyg på jackson spinning: 5 av 5 opererade näsor

2009-09-29 12:09:02

Jag har fått skavsår fingret. Det uppstod efter söndagens rullskidåkning som förövrigt blev väldigt givande för min del (tack Rune) Skavsåret är inte riktigt lika smärtsamt som en rotfyllning eller ärligt talat är det inte smärtsamt alls. Men det är ändå nått som stör mig som naprapat, nu vet jag att det egentligen inte finns nått som heter skavsår utan att det är ett brännsår som uppstår av friktionen. Men det härliga är att på pekfingret insida kommer snart huden tillbaka och inte bara tillbaka utan bättre och starkare än tidigare. Hur ofta är det så? Jag har sönder minst en mobiltelefon per år, kör punktering på cykeln varje månad och slänger strumpor varje vecka. Dom grejerna kommer aldrig tillbaka starkare och bättre. Desto mera man använder det desto mera slitet blir det. Tänk vilken fantastisk skapelse människokroppen är som liksom jobbar i motsatt riktning. Ju mera vi använder den detso bättre blir det. Eller som Amerikanarna säger ”- use it or lost it”

Förövrigt tycker jag att dom är oartiga när man ringer 112. Skavsår kan visst räknas som en alvarlig kroppsskada.

2009-09-20 23:42:27

Efter en knapp månad med lugnare träning och mycket jobb är den lite mera seriösa träningen igång igen. Det känns jättebra, just nu försöker jag ligga på lite knappa 10 timmar i veckan. Nu är grundträningen igång och den sträcker sig hela vägen fram till och med till den 15 februari. Inför tidigare säsonger kör jag under denna period 30% sim 30% cykel 30% löpning samt 10% styrketräning. Men nu blandar jag lite mera hej vilt. Jag kör det som känns roligt/bra för dagen. Bland annat försöker jag nu tämja några extra vilda rullskidor.

2009-09-08 15:16:43

Jag är så otroligt nöjd med lördagens insatts som vi kunde leverera. Jag minns att jag tittade ut över fältet som var fullt med ljusgröna glada människor som jag med stolthet kan kalla mina vänner. Jag har nu fått en rapport från förbundet och det är genomgående positivt. Det negativa var marknadsföringen innan och det kan jag bara hålla med om att det skall bli bättre till nästa år. Från dom tävlande sida så var det återkommande alla glada trevliga funktionärer. ”Ni var verkligen överallt” och ”helt otroligt bra”

Tusen och åter tusen tack till alla fantastiska vänner som som hjälpte till och gjorde detta till en fantastisk dag. Jag skall ge tillbaka med lite extra hård träning vid tillfälle, kanske till och med ett helt träningsläger.

För övrigt var en kommentar i rapporten från förbundet helt ordagrant

· Ett bra tävlingsområde med en vägentreprenör som lånar ut material o hjälper med handräckning + faciliteter. Sveriges bästa avstängning av väg – med professionell blinkande skylt o däcktravar + gigantisk hjullastare!

Våra mycket goda vänner Thomas och Lena har en son som heter Edvin. Edvin är 2 ½ år gammal och i Fredags tittade han på första sidan på sport delen av Dagens nyheter. Den var prydd av ett jättekort på Usain Bolt, Edvin tittar länge och säger sedan ”Titta mamma, Gunnar”

Det måste vara frisyren

22:28:31 2009-08-16

Jag tittar bakåt och upptäcker att det är helt tomt, jag är just då så fullständigt övertygad om att i dag kommer dom aldrig att fånga mig. Knyter näven stilla för mig själv och känner att jag ökar farten lite till. Lite viste jag då att allt skulle vara förlorat 2 km senare.

Soligt och ganska blåsigt är det när vi åker över lidingöbron för att köra säsongens sista triathlontävling. Detta har med åren blivit en av dom större tävlingarna med nästan 400 deltagare. Allt känns så otroligt bra idag pigga ben och mentalt sugen. Och till på köpet blåser det så pass mycket så att det går ganska höga vågor, precis som jag är van vid från Australien. Det känns verkligen att detta skulle kunna vara min dag. Starten går och jag hittar ett perfekt spår i vågorna och kommer i väg som topp 3. Efter 750 meter är jag först upp ur vattnet, OS guldmedaljören i paralympiskt Anders Olsson simmar för visso förbi mig under andra halva av loppet, men han simmar i ett stafett lag och växlar över till deras cyklist. Dagen till ära har jag en riktigt rejäl hejarklack med mig Jenny, Nike Lillasyster, Per, Stine, Olivia, Maja, Elias, Jan, Kerstin, Anders F och Urban. Snabbt upp på cykeln och jag känner att jag har farten med mig och ganska snart är jag i kapp cyklisten i Anders Olssons stafettlag och tänker idag kommer dom få kämpa om dom skall hinna i kapp mig nu. Efter en halv mil känner jag mig smått säker på en seger. 2 km senare får jag punktering det går som en rysning genom kroppen. Jag cyklar vidare på platt framhjul och blir efter 8,5 km omåkt av 2:an och 3:an. Trots punkteringen går det runt 24 - 25km/h, vidvarvningen går det inte att ta fel på hejarklackens besvikna miner när jag kommer med dom tråkiga nyheterna. Jag stannar, går till bilen, monterar ihop cykeln och slänger in den i bakluckan. Deltagarna svischar förbi en efter en och jag börjar sakta knäppa av mig nummerlappen. Då kommer Jenny springandes med MTB cykel, och säger att jag fortfarande borde ligga typ topp 10. Snabbt på med hjälmen och upp på sadeln, tjejen hon lånat cykeln kan inte vara längre än typ 150cm och det är inte utan att knäna slår i hakan om jag sitter ner. Men det gör föga för idag kan jag stå upp sista milen på ren adrenalin. Och det går ändå ganska hyggligt och på frustration och jävlar anamma cyklar jag upp mig på en delad 7 plats. Ut på löpningen och farten är min vän idag, jag går i mål som 5 med 3 personer inom 25 sekunder bakom mig.

Intressant och lite typiskt för triathlon är att trotts mina 31 år så var jag yngst i topp 5 i dag. Det känns ju bra inför nästa år. Och även om jag inte fick visa vilken bra dag jag hade idag på det sätt jag ville så känner jag att jag nått ett av dom mål jag satte i mars. Jag är tillbaka.

Nu blir det nya tag och full satsning mot Duathlon tävlingen den 5/9, men då som ansvarig tävlingsledare.

Kärlek och Mjölksyra

Gunnar

Skönt att få vinna 2009-07-20 15:11:02

3 i triathlonpremiären 2009-07-12 14:00:03

Nöjd? Ja, fast riktigt nöjd det blir man ju bara när man vinner men jag är jätteglad över loppet. Det var till att börja med en större tävling än vad jag trodde och framför allt mera ”kända” namn med. Bland annat var min gamla antagonist Andreas Wiberg med, 2002 kom jag sammanlagt 2 i Sverige cuppen just efter denne man som förövrigt är bro till Pernilla. Han precis som jag har gjort ett litet uppehåll från tävlandet på en mera nationell nivå och hade nu med sig en 3 årig dotter.

19 grader i vattnet och simningen gick faktiskt riktigt bra, det är det moment jag tränat minst under våren. Men efter dryga 9 minuter så hade jag dom 750 meterna avklarade och var 3 upp ur vattnet. Upp ur vattnet, av med våtdräkten och på med hjälmen.

Nu skulle magin infinna sig och den kraft jag känt och byggt upp i benen den senaste tiden skulle nu släppas löst och cykling är ju överlägset mitt starkaste moment. Men redan tidigt i cyklingen så kändes det att det inte var min dag, benen kändes tunga och jag var aldrig riktigt bekväm i sadeln under dom 20 km cykling som bjöds. Så istället för att avancera i fältet blev jag snart omåkt av både en och två medtävlande. Och det fanns liksom idag inget att göra, annars så biter man ju tag i styret och tvingar benen att höja frekvensen och helt enkelt vägrar ge sig. I dag var det ingen hemma som att dricka jos efter man borstat tänderna, det kändes inte helt rätt. Så något uppgivet rullade jag in och kastade på mig löparskorna istället.

Och det kändes väldigt lätt i dag. Lite förbannad efter den misslyckade cyklingen tryckte jag gasen i botten och kände tidigt att jag tog in på framförvarande. Efter första varvet (2,5km) var jag åter på en 3:dje plats. Och valde då att försöka avgöra så tidigt som möjligt genom att springa på lite extra och se om jag kunde få lucka. Snart försvann ljudet av dom jagande springskorna och resen av resan blev ganska behaglig.

Nu väntar mera träning och framförallt mera cykling, bra tävling mycket säkert och ett riktigt dyrt prisbord med finna vinster. Kul att få vara triathlet igen, om även för en kort stund.

Älgmöte på vägen ut till Alsike 2009-04-29 00:45:01

Idag joggade jag varvet runt alsike ganska lungt då det blev simning i morse plus att det är löpkursen i kväll. Jag brukar förvisso inte jag spinga så mycket på löpkursen jag visslar mest, men det är ju ändå roligt att ha pigga ben och kunna trycka till om det behövs. Plötsligt mitt på vägen står det en älgko och hennes kalv, trevligt.

Heter du gunnar? 2009-03-30 18:22:55

Vårkänslor 2009-03-26 00:09:36

0,9 procent är om jag dör 2009-03-21 14:28:52

images[2].jpg Det är kaxigt, störigt och jag kan inte låta bli att tycka lite om det. Dario Cologna från Schweiz kom igår två i svenska skidspelen i Falun. Andra platsen gör att han nu endast ligger 20 poäng bakom Norrmannen Petter Northug. På frågan och Norrmannen var orolig hur vida han skulle vinna eller inte svarade han ”Jag är 99,1procent säker på att jag vinner världscupen, dom andra 0,9 procenten är om jag dör.” Ja det gäller ju att tro på sig själv.

Jag tror på motion och träning, jag vet att alla våra system är beroende av att vi faktiskt rör oss. Jag kan till och med känna att hjärnan funkar bättre vid fysisk ansträngning, och ibland mitt i ett träningspass kan dom allra bästa idéerna födas. Detta hände mig i går kväll. Jag fick en suverän idé och hittade en lösning på ett svårt problem. Till midsommar skall jag och Jenny få barn, och vi har ännu inte något namn färdigt. Arbetsnamnet är än så länge hallon, men det kommer det inte att landa på. Och så i går under en härlig löptur uppe i Ängby kom snille blixten. Om det blir en dotter skall hon heta Duga. Ett minst sagt ovanligt namn och då kan jag resten av livet presentera henne som, – Och här har ni en tjej som heter Duga. Nu gäller det bara att få med Jenny på båten.

On the move 2009-03-16 01:22:21

Jag är på väg, a man on a mission. Jag vill (bara för min egen skull) se om jag kan komma in på topp 10 rankingen i svensk triathlon igen. 2002 var jag rankad som 2 i landet och just nu längtar jag efter att tävla. Jag ger mig själv 50 – 50 i odds, mycket för att inte säga allt hänger på det som händer nu och dem närmaste 6 – 8 veckorna. Det är egentligen nu medaljerna fördelas, vem som får gå hem med konfetti i håret och vem som får mjölksyra chocken i sista uppförsbacken. Utan en bra försäsong är det kört på förhand, det handlar om 2 saker. Nr 1 är att få in alla tänkta träningspass. Helt omöjligt utan en rejäl support, men det har jag verkligen. Nr 2, känna att varje pass gör mig bättre. Det räcker inte med att bara få in träningen, det måste ge resultat också. Utmaningen ligger i att få fart i benen och klipp i steget på löpningen igen, det har jag verkligen inte just nu, men som sagt var, jag är på väg………

Nattlöpning med uran i munnen? 2009-03-13 01:02:36

För ett drygt år sedan bröt jag av min ena framtand, i dag gjorde den sig påmind igen. Det enda som lyser upp av blixten på kortet från löpningen är reflexvästen och min framtand. Det är inte utan att jag undrar vad tandläkaren hade i blandningen den dagen eller om det kommer pipa i säkerhetskontrollen på Arlanda nästa gång. Det är nog bäst att kolla med en geigermätare….Dubbelklicka på bilden så syns det bättre.

Hårboll i ansiktet 2009-03-09 23:01:21

Jag simmade faktiskt en riktigt bra 1000:sing idag. Det kändes kanon hela vägen. Har tyvärr inte riktigt koll på tiden men greppet i vattnet var rejält och längden på isättningarna var som sagt riktigt bra. Vidare höjde jag tempot ytterligare i 4 x 100, under den tredje 100:dringen fick jag en hårboll som måste ha tillhört Robert Wells eller Anders Borg mitt i ansiktet, det var som om spindelmannen kastade ett nät över min skalle. Jag fick verkligen fokusera för att inte falla för impulsen att bara ställa mig upp och ta av glasögonen och befria mig själv från flugfångaren. Det värsta var att skiten inte ville släppa, trots att jag skakade huvudet frenetiskt under vattnet i sista volt vändningen hängde hårborstrenset sig kvar. Tanken ”som man tränar tävlar man” korsade min hjärna och jag simmade klart sista 25:an utan att våga öppna munnen för luft.

2009-03-04 00:45:05

Jag kan inte säga att jag påverkas jättemycket av oroligheterna i israel, den ekonomiska krisen orkar jag inte heller ägna särskilt mycket energi, men klipp som detta inte bara berör mig det är som en hästspark i magen. Jag älskar att se folk som gör det omöjliga, som bevisar att den mänskliga förmågan är större än vad vi kan ana och dessutom gör det i den sport som jag älskar. Stora krokodil tårar rinner ned för kinderna varje gång jag ser detta.

http://www.youtube.com/watch?v=64A_AJjj8M4

2009-02-26 11:36:53

Jag har hela veckan varit mycket sugen på att köra vasaloppet nu igen på söndag, just eftersom det inte riktigt kändes som man kunde göra sig själv rättvis under dom minst sagt speciella förhållandena som rådde. Men nu verkar det som om det blir samma visa igen på söndag och då tror jag att jag stänger längdskidåkningen för den här säsongen. Skall nu via radio lyssna hur det går för tjejerna i WM stafetten i stället. Är personligen lite orolig för Anna Haag, hoppas hon håller på den alltid lite tuffa 3dje sträckan där det av erfarenhet alltid brukar bli rejäl hård körning. Jag är otroligt imponerand av den kaxiga och vinnande åkningen som Lina visade i går. Hoppas hon får till det på första sträckan. Lycka till lina411[1].jpg

Då var cykel säsongen invigt, en dryg timmes njutning på MTB blev årets första utomhuscykling. Imorgon blir det triathlon. Eller i alla fall simning och löpning plus att Jenny har bilen så det bli Östuna x 2 på MTB.

Tyvärr blev det ingen simning i morse, simhallens morgon simning stänger redan 0800 och inte 0900. Det är en detalj som tyvärr inte bara kan, utan i allra högsta grad kommer att påverka hela min tävling säsong. Ja det finns såklart andra alternativ, men det är aldrig bra när tidskrävande och mycket ansträngande aktiviteter plötsligt blir mer svåråtkomliga. Då är det farligt lätt hänt att dom skjuts på morgondagen. Och i morgon är det Onsdag, då blir det inte heller någon simning då jag lämnar Nike på dagis. Ja ja snart smälter väl isen på Valloxen.

Ja, nya tider kräver nya lösningar. Natt löpning är det senaste, det är precis vad det låter. Träning efter Nike har somnat, inte alls dumt faktiskt. Än så länge har det bara blivit distans, men när asfalten torkar och ljuset blir ännu bättre blir det både intervaller och backträning under månen. För ett drygt år sedan bröt jag av min ena framtand, i dag gjorde den sig påmind igen. Det enda som lyser upp av blixten på kortet från löpningen är reflexvästen och min framtand. Det är inte utan att jag undrar vad tandläkaren hade i blandningen den dagen eller om det kommer pipa i säkerhetskontrollen på Arlanda nästa gång. Det är nog bäst att kolla med en geigermätare….

On the move 2009-03-16 00:58:11

Eureka, I got it 2009-03-19 11:40:54

Idag gick jag över Thunmanskolans skolgård. Där sprang jag omkring för 20 år sedan. Jag hade som många barn väldigt svårt att sitta still. Någonstans i 4 klass gav min smarta lärarinna upp och lät mig helt enkelt och mycket genialiskt i början av vissa lektioner springa några extra varv runt skolan. Det var en vinn vinn situation, jag kunde koncentrera mig på henne och hon slapp koncentrera sig på mig. Jag minns tydligt den fantastiska känsla varje vår när skolgården var fri från snö och jag för första gången böt min förstora nedärvda söndertrampade ”snowjoggings” mot ett par för säsongen nya springskor. Den tunga klumpiga känslan som följt mig under det mörka vinterhalvåret var äntligen som bortblåst och spänsten i benen viste inga gränser. Skon satt som en smekning, tight som en strumpa och lät som vinden. Jag vill aldrig sluta springa, jag ville varv efter varv fortsätta trotsade newton i den sviktande soltorkade betongen. Den känsla har aldrig riktigt lämnat mig och varje vår får jag precis som Ida, spring i benen.

Idag körde jag personlig träning hemma hos en väldigt trevlig klient, träningen flyter på och blir inte på någon sätt lidande fast vi inte denna gång är i gymmet. Hur som helst är en av döttrarna hemma med en kompis. Efter ca 20 minuter och ett tjockt lager mjölksyra i låren svett i pannan öppnas dörren och småflickorna tittar in. Dottern med sin kompis i följetåg ställer frågan – Visst heter du Gunnar? Jag svara – Ja. Stort gapskratt utbryter och dörren stängs.

Jaa, vad säger man en helt vanlig dag på jobbet.

Förövrig en riktigt bra helg, 4000m sim, 16km löpning, 54km cykel och 2 spinningpass.

Jätteroligt att få kliva högst upp på pallen, simningen och löpningen flyter just nu väldigt bra. Först upp ur vattnet i lördags och sen kunde jag behålla den positionen hela vägen hem. Men helt ärligt är det långt ifrån perfekt med cyklingen, mycket möjligt att det äntligen blir en ny tävlingshoj. Nu är nästa tävling i alla fall 2 veckor bort så nu väntar lite tuffare träning igen. Men oj va roligt det känns att både träna och tävla just nu. Nu när jag känner att försäsongsträningen verkligen ger dom resultat jag vill ha så funderar jag på att försöka spänna ambitions bågen lite till.

Kärlek och mjölksyra

2009-08-24 11:10:22

formtopp hälsa

Friskvård som tar dig framåt